Från apelsin till hud

Wow. Jag kan knappt förstå det själv. Det är gjort nu. Nu har jag märkt min bästa kompis för evigt. Bläcket sitter under hennes hud och kommer aldrig försvinna. Om hon inte väljer att använda metoder med laser. Men det tycker vi inte behövs. 

 

Dagen började med att jag var ordentligt nervös. Jag kunde knappt äta frukost men lyckades få i mig en macka. Hela processen verkade helt plötsligt så verklig. Jag skulle verkligen märka min kompis för evigt, med permanent bläck som inte går bort av sig själv. Felicia kom till mig vid halv elva, ungefär. Även hon var som jag, ordentligt nervös. Men vi satte oss direkt och började kolla storleken på skissen. Hon var inte jättenöjd utan ville ha den lite större. Detta fixade jag ganska fort, då jag för hand förstorade designen med en centimeter. Felicia blev nöjd och jag målade upp stencilen. Då uppstod ytterligare ett problem. Jag hade inte använt mig av rätt mängd stencilvätska. Detta gjorde att stencilen blev väldigt svag och knappt synlig. Därför gjorde jag om stencilen ännu en gång och sen gick det bättre. Stencilen var på plats och båda var nöjda. Det var dags att börja tatuera. 

Vi satt i ungefär 30 minuter och bara andades. Allt verkade så verkligt nu. Detta skulle hända. Jag satte igång maskinen, närmade mig hennes ben men sedan backade tillbaka då det kändes för nervöst. Efter ett tag tog vi tjuren vid hornen och jag gjorde första linjen. Jag tror att det bara var en spärr för både mig och min kund. Efter den spärren var bruten kändes det mycket bättre och jag var fokuserad till max. 

Jag började väldigt löst. Jag tänkte hellre för löst än för hårt. Efter ungefär en timme var vi klara med halva hjärtat samt texten innuti. Jag tog det väldigt lugnt och behöll även lugnet när mina kompisar gav mig underbara komplimanger. En svaghet jag har är att när jag känner att det går bra tappar jag oftast fokus och gör resterande fortare och slarvigare. Jag gjorde klart andra delen av hjärtat och då var det dags för en paus. I och med att jag inte har någon ordentlig brits fick jag sitta på en stol. Min kund satt också på en stol i samma höjd så det gjorde att jag nästan fick ligga över henne mestadels av tiden. Detta gjorde, såklart, att min rygg tog mycket stryk. 

 

Jag fick gå tillbaka och fylla i linjerna ett par gånger då vissa var ganska svaga. Dels skulle linjerna vara lite tjockare än nålstorleken jag hade så allt jag gjorde fick jag göra två eller tre gånger igen. Efter ungefär 2-3 timmar kände vi oss båda nöjda. Den var nu klar. Min första riktiga tatuering. 

Det som jag märkte ganska fort var också att den största likheten genom att öva och tatuera på riktigt är apelsinerna. Jag har använt mig lite utav fakehud, men jag har aldrig tyckt om det. Apelsinerna är den övningsmetod som jag anser är likast huden. Går du får långt ner i huden känner du det i maskinen. Samma sak händer med apelsinerna. Min kund blödde nästan ingenting, vilket var skönt. Det var jag lite orolig för nämligen. Men annars vill jag summera hela gårdagen av att allt gick bra, och min kunds hud är inte förstörd. Just nu håller den på att läka och efter den processen är färdig kommer jag återkoppla och visa mer. 

Senare kommer ni få ta del av en riktig bildbomd om hur allt såg ut igår. Tack!